glaseinar

Jag som filmfantast och med en alldeles extra förkärlek till ubåtsfilmer ger ju egentligen inte så objektiv bedömning av filmen: K19, the widowmaker.
Min sambo gjorde måttligt förtjusat sällskap när jag plockade fram dvd:n ur hyllan, utan satte mest ner för att få en chans att sitta närma mig, när jag med barnslig fötjusning väntade på sonar-ping:s och periskopkommandon:), och hon blev lika "frälst" som jag.
Harrison ford som har en ledande roll har en gång kort och gott uttalat sig i en intevju att "jag tar inget kontrakt på dåligt manus", och det får man i denna filmen säga stämma med råge.
För att vara en Hollywood produktion om en rysk händelse så har filmskaparna lyckats förträffligt med att återskapa beteende, uttryck och stämmningen från kalla krigets dagar.
Filmens inledande 30-40 minuter kan upplevas som något sega för den som inte är så invigd i storyn som bygger på en riktig händelse som kunde blivit inledningen på ett tredje världskrig.
Men längre in i filmen förstår man hur enormt viktig inledningen är och man börjar leva sig in i handlingen, känna av besättningens nerver, och hur de längre fram lider.
För mig så är "Das boot" ubåtsfilmernas ubåtsfilm, men K19 bör nog ses som det bästa Hollywood kan prestera i realitet och undehållningsmässigt, och vara nummer två i denna genre är inte dåligt!
Ford gör en som vanligt superb rollgestaltning och hans sekond i filmen Liam Neeson gör en likaså storslagen prestation, men det är de inte ensamma om. Helhetsintrycket av rollistans prestation är med beröm godkännt med guldstjärna i kanten!
Regisören har lyckats ballansera den nervkittlande handlingen på en knivsegg mellan olycka,lidelse, förtvivlan och hopp & glädje.

Filmen börjar med turerna kring färdigställandet av K19, atomubåten som skulle visa USA musklerna och förhindra ett anfall på Moskva.
Inledningen kantas av förväxlingar , problem och olyckor som ger ubåten smeknamnet widowmaker innan den lämnat dockan.
Trots att sekonden (Neeson) påtalar fel och brister så vill högsta Sovjet att båten skall lämna hamn som planerat för en styrkedemonstration i Atlanten.
Ute till havs brister det som inte får brista, kärnreaktorn och man ligger farligt närma en kärnexplosion långt större än Hiroshima.
Om filmen får ett lyckligt slut får var och en bedömma själv, men en sak är säker, jag lade mig till sängs med lidelse för de omkommna och en glädje för de som trots allt överlevde.....som om jag själv varit om bord på K19.